Har tröttnat på mitt eländiga liv, kan den bara inte vända om till något fint? Så här har mitt liv sett ut sen 26 februari, de var där då mitt liv stannade. Hitills har inget hjälp, terapi från mina vänner, familj, alltså inte allvarlig med massa mojänger som man slår i knäet, utan ord m.m För, en kille som jag var ihop med i 6 månader, haha ;$ han var otrgen mor mig för andra gången med en tjej. Men han sa inget, utan jag fick reda på det genom att jag läste på nyhets flöden på instagram o såg "Grattis älksling, en månad med dig idag och jag är så lycklig att du finns för mig, puss älskar dig!<3" jag skrattadeförst, det var sjukt, jag visste att de skulle hända nåt, för han hade blivit så konstig.. Men sen bröt jag ihop.. Min kompis skällde ut han, min brorsa snackade med han, det var ett riktigt elände. Men när jag hade börjat glömma han o komma över han, så ringdde han/smsade och sa "Åh gud va jag har saknat dig Linn!" då bröt jag ihop igen och tänkte jätte mycket på att han vad han hade gjort, vad jag hade mist, att jag inte dög, se så började jag se det ljusa i livet, men sen så upprepadee det samma sak igen, ojag bröt ihop, Det är mest därför jag inte har bloggat nåt på riktigt läge. Jag vet inte hur många gånger det där har hänt mig, kan bara säga att jag har gråtit varje kväll sen den 26 februari. Kan inte glömma han :(</3